Frågor och svar


När behövs vaccination i arbetet med asylsökande och flyktingar?

På smittskyddsenheten får vi för närvarande många frågor kring behov av vaccination av vårdpersonal och hos personal på asylboenden och i skola och barnomsorg där asylsökande vistas. Med anledning av detta har vi samlat de vanligaste frågorna och svaren nedan.

Vaccination av vårdpersonal

Vårdpersonal bör ha grundskydd enligt det nationella vaccinationsprogrammet och de som kan ha kontakt med blod (sätter nål eller kan råka ut för stick- eller skärskador) skall dessutom ha skydd mot hepatit B. Detta är arbetsgivarens ansvar (Arbetsmiljöverkets föreskrift (AFS 2005:1) om mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet)."

Personer som är födda på 1960- och 1970-talet kan ha undgått mässlingsinfektion och heller inte fått två doser vaccin. För dessa kan det finnas anledning att göra en översyn samt av yngre personal som kan tillhöra åldersgrupp där man inte fått vaccin mot mässling eller påssjuka.

BCG-vaccination (mot tuberkulos) rekommenderas endast till dem som arbetar eller studerar i patientnära verksamhet på vissa sjukhuskliniker (lungklinik och infektionsklinik), på vissa laboratorier eller på obduktionsavdelning.

Ingen ökad hälsorisk eller behov av vaccination för dem som träffar asylsökande i sitt arbete på asylboenden, skolor, barnomsorg e.t.c.

Generellt sett rekommenderas ingen särskild vaccination eftersom nästan alla personer i Sverige har det man kallar grundskydd. Till det räknas att man är fullt vaccinerad mot difteri, stelkramp och polio samt att man också har ett skydd med två vaccindoser mot mässling och röda hund (MPR). MPR ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet sedan 1982. De som har haft mässling är immun och behöver inte vaccineras. Alla ovanstående vaccinationer ingår i det svenska barnvaccinationsprogrammet.

Ibland kan det bli aktuellt med vaccination efter bekräftade fall av till exempel hepatit A. I sådana fall blir smittskyddsenheten inkopplad och infektions- eller smittskyddsläkare ordinerar vaccination.

Många av frågorna rör vaccination mot tuberkulos. BCG-vaccinet har relativt dålig skyddseffekt och rekommenderas därför inte.Läs även mer på sidan 24 i dokumentet från 2012 från Socialstyrelsen. Den viktigaste åtgärden för att minska smittrisken vid tuberkulos är tidig diagnos av sjuka varför flyktingar med kronisk hosta (hosta > 3 veckor) ska få hjälp att träffa läkare omgående.

Folkhälsomyndigheten har gjort en bedömning av risken för smittspridning med anledning av tillströmningen av flyktingar och bedömningen är att risken för smittspridning är låg.

Frågor och svar om smittsamma sjukdomar och asylboende

Frågorna är ursprungligen gjorda för dem som arbetar på asylboenden, men kan appliceras även på andra verksamheter.

Behöver personal på boenden vaccinera sig mot hepatit B?

Nej, att arbeta på ett asylboende innebär ingen ökad risk för hepatit B. Men kontakta sjukvården direkt för bedömning vid tillbud där någon kommer i kontakt med blod. Med tillbud räknas exempelvis kontakt med blod genom stick- och skärskador eller blodstänk.

Behöver personalen vaccinera sig mot tuberkulos?

Nej, en sådan rekommendation finns inte generellt. På en arbetsplats är det arbetsgivaren som avgör vilket skydd de anställda ska ha. Vaccination av personal inom omsorg och socialtjänst bedöms sällan vara motiverad. För personal inom sjukvården bör endast de som arbetar eller studerar i patientnära verksamhet på vissa sjukhuskliniker (lungklinik och infektionsklinik), på vissa laboratorier eller på obduktionsavdelning vara vaccinerade mot tuberkulos.

Det finns en person på boendet med blodburen smitta (hepatit B, C eller hiv). Finns det några restriktioner?

Inga särskilda åtgärder behöver vidtas. Blodburna infektioner smittar inte via vanligt socialt umgänge.

Får en person med blodburen smitta vara med och laga mat?

Ja, matlagning innebär ingen smittrisk. Det är enbart vid tillbud som åtgärder behöver vidtas, vilket gäller oavsett om personen har en känd blodburen infektion eller inte. Med tillbud räknas exempelvis kontakt med blod genom stick- och skärskador eller blodstänk.

En person på boendet misstänks ha fått skabb. Vad ska göras?

Det är viktigt att en läkare har ställt diagnosen skabb innan behandling inleds, eftersom klådan kan ha andra orsaker som kräver annan behandling. I första hand bör man kontakta hälsocentralen för närmare råd, undersökning och behandling. Ibland kan även andra som varit i nära kontakt med en person med skabb behöva behandling.

En person på boendet har insjuknat i tuberkulos. Kan personalen ha blivit smittad?

Risken är liten. För att bli smittad av tuberkulos krävs i regel långvarig och nära kontakt, samt att den sjuke har tuberkulos i lungor eller luftvägar. Tuberkulos på annan plats i kroppen, dvs. utanför luftvägarna, är inte smittsam. Inte heller så kallad "latent" tuberkulos är smittsam. Patientens behandlande läkare bedömer smittsamheten, och om det behövs har läkaren ansvar att alla som kan ha smittats kallas till undersökning. Små barn med tuberkulos är mycket sällan smittsamma.

En person på boendet får behandling mot tuberkulos. Vilka restriktioner gäller för personen?

Det viktigaste är att personen följer läkarens förhållningsregler så att ingen annan blir smittad. En person med smittsam tuberkulos måste vara isolerad eller leva så att inga andra riskerar att bli smittade. Ofta innebär detta därför vård på sjukhus i början av behandlingen tills smittrisken bedöms ha försvunnit. Det är viktigt att personen tar sin medicin varje dag under hela behandlingstiden som ofta är många månader lång. Personer med icke-smittsam tuberkulos kan bo kvar på boendet utan risk för andra, men måste komma på planerade läkarbesök och följa läkarens förhållningsregler.

Behöver personerna som bor på boendet genomgå hälsoundersökning?

Nej, inte för att bo på boendet.

Hälsoundersökning av asylsökande är ett erbjudande, men det är önskvärt att alla, oavsett boendeform, nyttjar denna möjlighet. Det är i första hand för den asylsökandes egen skull som hälsoundersökningen görs.

Genom att följa enkla hygienrutiner och att uppmana och hjälpa den som eventuellt är sjuk att söka vård, så är risken att smitta sprids mycket liten – oavsett om hälsoundersökning är gjord eller inte.

Personalen bör uppmuntra och i möjligaste mån underlätta för de boende att genomgå hälsoundersökning.

Är en person skyldig att berätta för personalen om han eller hon har en smittsam sjukdom?

Nej.

Om en person på boendet blir sjuk, var ska hen vända sig?

Ring 1177 vårdguiden som har öppet dygnet runt. Där får man sjukvårdsrådgivning och information om vilka mottagningar man kan kontakta för att få hjälp. Oftast kan man dagtid i första hand kontakta en hälsocentral. Vid livshotande eller akuta tillstånd ringer man 112.

Innebär de ökade strömmarna av flyktingar en högre risk för smittspridning i Sverige?

Folkhälsomyndigheten följer läget och bedömningen är att det inte existerar något hälsohot eller utbredd ökad smittrisk för befolkningen. Folkhälsomyndigheten har den 9 oktober 2015 tagit fram ett underlag som redovisar myndighetens bedömning gällande eventuell ökad smittrisk från flyktingar till övriga befolkningen.

Vad finns det för rekommendationer för livsmedelshanteringen på asylboende?

Regelverk för livsmedelshanteringen styrs av den lag som rör objektsburen smitta, Miljöbalken (1998:808). Därför handhas dessa frågor av kommunernas miljöförvaltningar. Allmänna råd om hur livsmedel bör hanteras finns i broschyren "Fem nycklar till säkrare mat" från WHO (Världshälsoorganisationen).