Barnvaccinationer

Vaccination av barn är den mest framgångsrika medicinska insats som gjorts för folkhälsan.

Vi vet att näringsstatus, trångboddhet, vattenhygien, avlopp och livsmedelshygien spelar stor roll för hur en befolkning klarar infektionssjukdomarna. Men utan vaccinationer skulle vårt land och många andra fortfarande drabbas av svåra epidemier med såväl dödsfall som bestående handikapp som följd.

Ända sedan smittkoppsvaccinationen infördes under början av 1800-talet har kritiska röster höjts mot vaccinationer. Man har talat om faran av att rubba den naturliga utvecklingen av immuniteten mot olika sjukdom ar och att vaccinationerna medför olika nackdelar. En del har även i sen tid hävdat att barn som går igenom olika infektioner blir starkare. Detta påstående har idag ingen relevans. En sådan filosofi förutsätter att man tillåter de svagare individerna att duka under, vilket inte är förenligt med de etiska värderingar som råder i vårt samhälle.

Man har också framhållit att vaccinationerna bidrar till ökad frekvens av allergier, reumatiska sjukdomar, diabetes mellitus, maligna sjukdomar, multipel scleros m m. Detta är teorier (hypoteser) som framkastats och aldrig kunnat bevisas. Däremot kan det tänkas att tidpunkterna för vaccination kan läggas bättre med tanke på immunförsvarets utveckling.

I Sverige och internationellt finns idag lång erfarenhet av vaccinations-
verksamhet och vi vet att de vacciner vi använder idag har ytterst få allvarliga biverkningar. Kraven på vaccinerna är mycket stora och det pågår hela tiden studier av deras effekter och biverkningar på både kort och lång sikt.

Vad vi säkert kan säga är att vaccinationens fördelar vida överträffar eventuella nackdelar. Det är statistiskt sett lika meningsfullt att avstå från barnvaccinationerna som att låta bli plommon därför att några personer i Sverige fått tarmvred efter plommonförtäring. En minskad anslutning till barnvaccinationerna medför dessutom stora hälsorisker för många personer, vilket inte är fallet om plommonkonsumtionen sviktar.

Intervallen mellan DTP I och DTP II, Polio I och Polio II samt Hib I och II bör helst vara minst 2 månader. Mellan DTP II och DTP III, Polio II och Polio III samt Hib II och III bör intervallet vara minst 6 månader. Mellan Polio III och IV bör intervallet vara minst 4 år.

Om man har bråttom, t ex inför en utlandsresa kan intervallen göras kortare. Förlängt intervall innebär aldrig att man behöver ge om vaccinationen eller börja om från början.

Egen blandning av vaccin i samma spruta får inte göras, undantag Hib.