Två silhuetter.

Våld i nära relation - behandlingsstöd

Här kan du som är medarbetare inom hälso- och sjukvården hitta rutiner för ett bra bemötande och ett effektivt omhändertagande av våldsutsatta.

Om våld i nära relation

  • Definition av våld i nära relation

    Våld i nära relation inkluderar alla typer av våld som kan förekomma mellan närstående i såväl heterosexuella som samkönade relationer. Det gäller även inom syskon- och andra familje- och släktrelationer. En vanlig föreställning är att våld i nära relationer endast förekommer i heterosexuella parrelationer. Även samkönade relationer kan dock präglas av våld.

    Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt och utbrett samhällsproblem som påverkar kvinnors hela livssituation. Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, är våld och hot om våld en av de främsta orsakerna till kvinnors ohälsa i världen.

    Enligt landstingsplanen för åren 2015 -2017 ska jämställdhetsarbetet integreras inom verksamheterna på alla nivåer. Medarbetare ska få fördjupade kunskaper i jämställdhet. Arbetet med att minska mäns våld mot kvinnor och våld i nära relation ska prioriteras. Alla verksamheter ska vara delaktiga i detta arbete.

    Under hösten 2015 antogs en handlingsplan för arbetet med våld i nära relationer. Handlingsplanen säger bland annat att all personal ska få utbildning i våld i nära relation.

    • Förövaren

      Makt och kontrollbehov är drivkraften bakom utövande av våld i nära relation.

      Personer som utsätter andra för våld i nära relation ansvarar själv för sina handlingar och reaktioner. Det är inte någon annans eller barnens fel när en person tar till våld.

      Dessa personer behöver få hjälp utifrån för att bryta sitt reaktionsmönster, hitta verktyg för sin aggression och hjälp att hitta sätt för att kunna skapa jämställda och mogna relationer. Det räcker oftast inte med rättsväsendets insatser utan behövs även andra former av terapi, exempelvis hos för de södra kommunerna, kriscentrum Alternativ Till Våld, ATV som har stöd och behandling för kvinnor, barn och förövare. Det kan vara bra att träffa andra personer i liknande situation. Personal inom hälso- och sjukvården samt tandvården ska kunna ge information om vilken hjälp och stöd våldsutövaren kan få.

    • Hedersrelaterat våld och förtryck och våld i hederns namn

      Hedersrelaterat våld och förtryck är komplext och komplicerat. Idag visar forskning på att hedersrelaterat våld grundas i kvinnors brist av jämställdhet och mäns förtryck av kvinnor i världen.

      Hedersrelaterat våld utförs kollektivt och våldet är i vissa fall socialt accepterat inom en begränsad gemenskap. Våldet handlar ofta om hot som begränsar en ung persons handlingsutrymme eller rätt att välja partner. Våldet och förtrycket riktar sig mot den som öppet utmanar eller trotsar de normer som råder. Personen anses dra skam över hela familjen och riskerar straffas fysiskt för att familjen eller ett utökat kollektiv ska återfå det som uppfattas som förlorad heder. Gärningspersonerna är ofta familjemedlemmar, släktingar eller andra medlemmar av samma gemenskap.

      Hedersvåld förekommer inom flera kulturer och religioner. Det finns inget samband med våldsutövare och någon speciell religion.

      Mer om Hedersrelaterat våld och förtryck

      Webbplatsen Nationellt centrum för kvinnofrid

      Webbplatsen hedersfortryck.se

    • Hbtq-relationer

      Personal i hälso- och sjukvården och tandvården har bristfällig kunskap om våld i nära relation där personer med homo- bi- transsexualitet samt queer ingår.

      Hbtq-personer är särskilt utsatt grupp från flera håll. Personalen kan utgå från ett heteronormativt perspektiv som osynliggör alternativa förhållanden. Utgår personalen att alla är heterosexuella kan dessa attityder upplevas av hbtq- personer som diskriminering,

      Bra bemötande och omhändertagande av hbtq-personer som blivit utsatta för våld i nära relation kräver att personalen har ett icke-heteronormativt perspektiv.

      Mer information på webbplatsen Nationellt centrum för kvinnofrid

      Våld i samkönade relationer

    • Barn som bevittnat våld/upplevt våld

      Barn som upplevt våld har rätt till stöd. Personal inom hälso- och sjukvården och tandvården har en skyldighet att genast anmäla till Socialtjänsten om man får kännedom om att socialtjänsten behöver ingripa till ett barns skydd och/eller för stödinsatser.

      Exempel på där barn far illa:

      • Fysisk misshandel eller hot om misshandel
      • Psykiskt våld: att barn upplever våld i sin närmiljö genom att se, höra och/eller känna
      • Sexuella övergrepp
      • Bristande omsorg; gäller alla aspekter av ett barns fysiska hälsa och utveckling
      • Psykisk försummelse; är när barnets psykiska hälsa skadas eller äventyras

      Mer information

      Barn som upplever våld  - (webbplatsen Nationellt centrum för kvinnofrid).

    • Den våldsutsatta

      Hälso- och sjukvårdens och tandvårdens primära ansvar är att fastställa och behandla den våldsutsatta för kroppslig och själslig skada som orsakats av våldet.

      Akut omhändertagande ska kunna ske inom alla verksamheter: primärvården, kvinnokliniken, psykiatrin, sjukhusens akutmottagningar och tandvården.

      Många skäms över sin situation och berättar inte spontant om våldet och därför är det viktigt att hälso- och sjukvårdens personal vågar fråga om våld och har en beredskap för det medicinska och psykosociala omhändertagande. Ett bra bemötande är en förutsättning för att den våldsutsatta ska känna tillit och våga söka vård igen vid behov. Det är viktigt att ha kunskap om normalisering- och uppbrottsprocessen och dess olika stadier för ett korrekt bemötande.

  • Statistik om våld i nära relation

    Enligt statistik från Brå (Brottsförebyggande rådet) uppger 7 procent av befolkningen att de utsatts för brott i en nära relation.

    Andelen kvinnor och män som utsatts är lika stor. Sett över en livstid uppger drygt 25 procent av kvinnorna att de någon gång utsatts för brott i nära relation. Motsvarande siffra för männen är knappt 17 procent. Av de kvinnor som utsattes för grov misshandel under 2012, uppgav 29 procent att de varit i behov av sjukvård. Motsvarande siffra för männen var drygt 2 procent.

    Ungefär en tredjedel av de utsatta kvinnorna och en fjärdedel av de utsatta männen i kartläggningen uppger att de har barn boende i sitt hushåll. Uppräknat på befolkningsnivå motsvarar detta nästan 83 000 kvinnor och 67 000 män. Om det bor ett barn i vart och ett av dessa personers hushåll innebär det att lika många barn, c:a 150 000, lever i hushåll där det förekommit någon form av våld under 2012.

    • Utsatthet för våld – koppling till hälsa

      Utsatthet för våld – koppling till hälsa

      Att utsättas för sexuellt, fysiskt eller psykiskt våld bidrar till ökad risk för olika former av psykisk och fysisk ohälsa på både kort och lång sikt. I Nationellt centrum för kvinnofrids (NCK) rapport "Våld och hälsa – en befolkningsundersökning om kvinnors och mäns våldsutsatthet samt koppling till hälsa" framgår att:

      • Bland både kvinnor och män som varit utsatta för allvarliga sexuella övergrepp i barndomen eller i vuxen ålder var PTSD-symtom (posttraumatiskt stressymptom) c:a tre till fem gånger vanligare än bland andra.
      • Bland kvinnor och män som varit utsatta för allvarligt psykiskt våld under barndomen eller i vuxen ålder var symtom på depression dubbelt så vanlig som bland andra.
      • Utsatthet för allvarligt sexuellt våld i vuxenlivet var starkt kopplat till självskadebeteende, som var mer än tre gånger vanligare hos de utsatta kvinnorna och fem gånger så vanligt hos de utsatta männen jämfört med bland andra.
      • Omkring var tredje kvinna och man som har varit utsatt för allvarligt sexuellt eller fysiskt våld som vuxen rapporterade riskbruk av alkohol vilket var ungefär dubbelt så vanligt som bland dem som inte varit utsatta.
      • Bland dem som utsatts för allvarligt sexuellt våld i barndomen var psykosomatiska symtom dubbelt så vanligt bland kvinnor och tre gånger vanligare bland män jämfört med dem som inte varit utsatta.
      • Bland kvinnor i åldern 56-74 år som varit utsatta för allvarligt sexuellt eller fysiskt våld var hjärtinfarkt två till fyra gånger vanligare än bland dem som inte varit utsatta.
      • Självmordstankar och självmordsförsök är signifikant vanligare bland kvinnor som varit utsatta för våld (NCK).
  • Våldets uttryck och mekanismer

    Makt och kontroll

    En av de mest kända och spridda beskrivningarna om våld mot kvinnor är det så kallade Duluth-hjulet eller makt- och kontrollhjulet (baserat på Duluth-modellen, Minnesota). Det beskriver hur sammansatt och mångsidigt våldet är och att det är inriktat på makt och kontroll över kvinnan.

    Makt- och kontrollhjulet (pdf)

    Jämlikhetshjulet (pdf)

    Våldets uttryck och mekanismer

    Begreppet normaliseringsprocessen förklarar den process som sker i en nära relation där våld utövas och där den utsatta, med tiden börjar betrakta våldet som ett förväntat och i viss mån accepterat inslag i vardagen.

    Läs mer om våldets uttryck och mekanismer på NCK:s webbplats

    Uppbrottsprocessen

    Det finns en risk för ökat, värre och tätare våld ju längre man lever i det. Uppbrottsprocessen kan ta lång tid, har olika faser där känslomässig frigörelse sker stegvis.

    Uppbrottet består av det fysiska uppbrottet, bryta de emotionella banden och att förstå innebörden av att varit våldsutsatt.

    Läs mer om uppbrottsprocessen på NCK:s webbplats

Rutiner och riklinjer

  • I mötet med en misstänkt våldsutsatt

    Vid mötet med en misstänkt våldsutsatt är det viktigt att bemöta denne så att han/hon känner förtroende för vården.

    Enligt Socialstyrelsen ska hälso- och sjukvården och socialtjänsten inom kommunerna ha rutiner för att utveckla och säkra kvaliteten i arbetet med våldsutsatta och barn som bevittnat våld. Dessutom ska vårdgivaren se till att personalen ska fråga om våldsutsatthet för att identifiera våldsutsatta vuxna och barn.

    Checklistor

    Checklista
    Åtgärdskort
    Hänvisning - flödesschema

    Tänk på att:

    • Ha ett enskilt rum och en trygg miljö, lämna inte den våldsutsatta ensam.
    • Be den våldsutsatta berätta vad som hänt.
    • Använd tolk vid behov. Ge tid att lyssna, visa empati och ge bekräftelse av den våldsutsattas berättelse.
    • Fråga vad kan personalen i vården hjälpa till med.
    • Iakttagelser som bör leda tanken till våld

      Iakttagelser som bör leda tanken till våld:

      • Kontusioner, strypmärken, frakturer, stickmärken, brännskador, bortslitet hår, skador på flera ställen på kroppen
      • Blåmärken av olika ålder tyder på upprepad misshandel, kronisk smärta och psykosomatiska symtom utan tydlig orsak
      • Psykiska symtom som ångest, nedstämdhet, självmordsbenägenhet, ätstörningar, missbruk
      • Posttraumatiskt stressyndrom
      • Sexuell dysfunktion
      • Uppgiven orsak till skadan stämmer inte överens med skadans utseende
      • Tidigare akuta sjukvårdsbesök med oklar skadebild
      • Den misstänkt våldsutsatta har sökt upprepade gånger för diffusa åkommor
      • Den våldsutsatta har väntat länge med att söka vård
      • Partnern är överbeskyddande, kontrollerande eller vägrar lämna den sökande ensam
      • Svårigheter att genomgå gynekologisk undersökning efter sexuellt övergrepp
      • Svårigheter att genomgå rektalpalpation efter analt övergrepp
      • Ovanligt stark reaktion på undersökning av mun och svalg efter oralt övergrepp
      • Oförmåga att vistas i trånga utrymmen, till exempel i samband med datortomografi efter att blivit fasthållen

      Särskilt utsatta grupper

      Mäns våld mot kvinnor i nära relation förekommer i alla samhällsklasser och i alla åldersgrupper. Det finns dock anledning att vara särskilt uppmärksam på vissa grupper av kvinnor och olika händelser där våldet kan ha stor betydelse.

      Unga kvinnorGravida kvinnorKvinnor med minderåriga barnMissbrukande kvinnor kan vara ett dubbelt beroendeKvinnor som prostituerar sigFunktionshindrade kvinnorÄldre kvinnorKvinnor med utländsk härkomst kan befinna sig i en särskild utsatthet på grund av diskriminering, segregation, språksvårigheter och brist på socialt närverk

      Tänk på:

      • De psykiska följderna av misshandel ofta är minst lika svåra som de fysiska
      • Suicidrisk kan finnas
      • Sexuella övergrepp är vanliga vid misshandel
      • Om barnmisshandel sker, kan även andra i familjen vara utsatta för våld
      • Om djurmisshandel sker, kan även andra i familjen utsättas för våld
      • Låt inte närstående fungera som tolk bortsett från enkla uppgifter. Den våldsutsatta måste av säkerhetsskäl godkänna tolken. Telefontolk ger ett högt integritetsskydd.
    • Beskriv vad våld är

      Fysiskt - Kan vara knuffar, att bli fasthållen, dragen i håret, slagen eller sparkad.

      Sexuellt våld - Våldtäkt eller andra påtvingade sexuella handlingar, alternativt sexuella handlingar som den utsatte inte vågar säga nej till räknas till sexuellt våld.

      Psykiskt - Direkta eller indirekta hot eller förlöjligande. Även våld eller hot om våld mot husdjur kan räknas till den psykiska utsattheten.

      Social utsatthet - Frihetsinskränkningar som isolering genom att bli hindrad från att träffa släkt och vänner eller att delta i sociala aktiviteter.

      Materiell/ekonomisk utsatthet - Personliga tillhörigheter slås sönder eller förstörs avsiktligt. Det kan även innebära att en part i en nära relation förmås skriva under papper som får negativa konsekvenser för densamme.

      Försummelse - Människor som är beroende av andra personer för vård och omsorg i vardagen kan även utsättas för vanvård eller försummelse, som undanhållande av medicin eller att inte få tillräckligt näringsriktig kost.

    • Våga fråga om våld

      Det är vanligt att en våldsutsatt inte berättar att hon/han blivit utsatts för våld. Hon/han kanske inte uppger att hon/han är våldsutsatt vid första tillfället hon/han får frågan om våld. Beskrivningen av våld kan hjälpa den våldsutsatta att förstå att hon/han är våldsutsatt och våldsutövandet är en brottslig handling.

      Fråga alltid rakt på sak, oavsett orsaken till sjukvårds- eller tandvårdsbesöket, t ex:

      • När jag tittar/lyssnar/undersöker dig ser jag tecken som jag känner igen som skador av våld, har du blivit slagen?
      • Lever du i en trygg miljö?
      • Känner du dig instängd eller isolerad på något sätt?
      • Alla par bråkar ibland, vad händer om du och din partner är oense?
      • Har era konflikter lett till fysiskt eller psykiskt våld?
      • Har din partner slagit, sparkat, skrämt eller hotat dig eller på annat sätt gjort dig illa?
      • Är du rädd för din partner?
      • Har någon varit elak mot dig eller kränkt dig på annat sätt?
      • Har du varit utsatt för sexuell handling mot din vilja?
      • Har du blivit utnyttjad?
      • Har du tvingats att utföra sexuella handlingar när du själv inte ville?
    • Riskbedömning - kan den våldsutsatta gå hem?

      Innan den våldsutsatte kan gå tillbaka hem bör du göra en riskbedömning. Personalen behöver diskutera med patienten om säkerhet och eventuell hotbild.Tala om för den våldsutsatta att det kan vara en fara med att gå hem. Dokumentera risken i journalen och vad du kommit överens med patienten om.

      • Om den hotfulla situationer kvarstår, vad ska den våldsutsatta göra?
      • Hon/han bör ha en säkerhetsplan, en strategi för att avvärja ny våldsutsatthet. Vad har hon/han tidigare gjort vid dessa situationer?
      • Hur gör hon/han med eventuella barn?
      • Är hon/han redo att ringa polisen om ny våldsam situation uppkommer?
      • Bor hon/han i glesbygd kan det ta lång tid för polisen att komma fram, fungerar mobiltelefonen där?
      • Tecken på en upptrappning av våldet?
      • Hur ser våldsutsattas nätverk ut? Kan någon hjälpa till i akut situation?
      • Vilka för- och/eller nackdelar finns det om den våldsutsatta berättar för någon i sin omgivning att hon/han är utsatt för våld?
      • Om hon/han måste fly, vart ska hon/han ta vägen?
      • Skriv ned viktiga telefonnummer och adresser. Den våldsutsatta måste planera för att kunna lämna hemmet i akut situation och ha vissa saker tillgängliga som hon kan behöva t.ex. id-handling, pengar och kläder
    • Barn som far illa - anmäl till socialnämnden

      Enligt socialtjänstlagen är du skyldig att anmäla till socialnämnden om du får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa.

      Det gäller alla myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt hälso- och sjukvården och tandvården.

      Vid misstanke om att barn far illa ska anmälan skyndsamt göras till socialtjänsten för utredning om behovet av skydd och eller stödinsatser. Även om barnet inte bevittnat våldet eller själv blir utsatt kan även små barn uppfatta våldet och fara illa av det.

      Blankett anmälan om barn som far illa
      Bekräftelse på anmälan om barn som far illa

      För akut omhändertagande kontakta respektive kommuns socialjour via polisen, telefon 010-569 28 58.

      Ställ frågor till medföljande vuxen om orsaken till symtomen eller tecknen! Fråga också barnen om orsaken till symtomen och tecknen, i enskilt rum om så är möjligt med hänsyn till barnets mognad och ålder. Samtycke till detta kan behövas av vårdnadshavaren. Se till att barnet får den vård han eller hon behöver, såväl fysisk som psykisk, med anledning av våldet.

      Du kan konsultera socialtjänsten anonymt utan att barnets eller den vuxnes identitet röjs för att få vägledning om fortsatt handläggning. En anonym konsultation med socialtjänsten kan göras utan att barnets eller den vuxnes identitet röjs för att få vägledning om fortsatt handläggning.

      Mer information

      Vägledning från Socialstyrelsen

    • Vid sexuellt våld - spårsäkring

      Sexuellt våld kan definieras som kränkningar och övergrepp med sexuella förtecken. Spårsäkring kan göras upp till 10 dagar efter händelsen.

      Våld i nära relationer är omfattar ofta både fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Det är inte ovanligt att en fysisk misshandel följs av ett sexuellt övergrepp. Det kan vara allt från att hota eller tjata sig till sex, till våldtäkt eller att den utsatta tvingas utföra olika typer av sexuella handlingar.

      Kvinnokliniken omhändertar kvinnor som utsatts för sexuellt våld och urolog och kirurg omhändertar män som utsatts.

      Spårsäkring

      Använd spårsäkringssats från Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) som finns på kvinnokliniken eller tillhandahålls av polisen.

      I denna finns guide för spårsäkring, inklusive provtagning för droger och infektionssjukdomar och journalföring samt mall för rättsintyg. Fullständig spårsäkring kan göras upp till 10 dagar efter händelsen. Spårsäkring kan göras också innan/utan att polisanmälan är gjord. Prover kan sparas i låst kyl upp till två år.

      Undersökningen är frivillig och kan inte göras mot kvinnans vilja. Kvinnan bestämmer i vilken omfattning undersökningen ska göras.

      Personen kan både frivilligt och ofrivilligt ha intagit droger. Kanske personen långt efter händelsen kan få fragmentariska minnesbilder. Därför bör blodprover tas.

      Om patienten är medvetslös bör man göra alla undersökningar som kan vara till gagn för patienten.

      Mer information

      Nationellt handlingsprogram för hälso- och sjukvårdens omhändertagande av offer för sexuella övergrepp - (webbplatsen nationellt centrum för kvinnofrid)

      Spårsäkring vid sexuella övergrepp - (webbplatsen nationellt centrum för kvinnofrid)

    • Polisanmälan

      Sträva efter att göra en polisanmälan i samförstånd med den våldsutsatta. Om den våldsutsatta är under 18 år får sjukvården göra en polisanmälan.

      Om man misstänker brott mot person under arton år

      Anmälan till polisen eller åklagare får göras om man misstänker brott mot någon som inte fyllt arton år och brottet gäller:

      • "brott mot liv och hälsa" (till exempel mord, dråp, misshandel, vållande till annans död),
      • "brott mot frihet och frid" (till exempel människorov, olaga frihetsberövande, olaga tvång, olaga hot, ofredande),
      • "sexualbrott" (till exempel våldtäkt, sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande, sexuellt ofredande, koppleri, förförelse av ungdom).

      Om ett barn under 18 år riskerar att fara illa måste socialtjänstlagen beaktas. Personal inom hälso- och sjukvården har skyldighet att, om de får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd, genast anmäla det till socialnämnden.

      Om man misstänker brott mot person över arton år 

      Sjukvårdspersonal har möjlighet, men inte skyldighet, att polisanmäla om man misstänker brott som har ett minimistraff på ett års fängelse, fängelse, som exempelvis vid våldtäkt eller grov misshandel.

      Tänk på att alltid sträva efter att göra en polisanmälan i samförstånd med den våldsutsatta, om hon/han inte redan har gjort en anmälan. Patienten ska informeras om sjukvårdspersonalen gör en polisanmälan.

      Rättsintyg

      I samband med brottsutredningar kan polis och åklagaren begära rättsintyg via undersökningsledaren. Det finns kontraktsanställda läkare hos Rättsmedicinalverket som på uppdrag av polisen och åklagare upprättar rättsintyg. När det gäller sexualbrott är även gynekologer rättsintygsskrivande läkare. När det gäller brott mot barn bör dessa undersökas av barnläkare, ev. i sällskap av rättintygsskrivande läkare, som finns på Barnahus.

      Mer information

      Om sekretess inom hälso- och sjukvården - (webbplatsen Nationellt centrum för kvinnofrid).

  • Uppföljning

    Det är viktigt att insatser som ges till våldsutsatta personer följs upp för att konstatera om insatserna har lett till en förbättring.

    Det är i första hand socialnämnden som ansvarar för en sådan uppföljning men det är också av stor vikt att hälso- och sjukvården följer upp den medicinska och det psykosociala omhändertagandet. Med detta följer självklart att dokumentation ska ske i patientens journal under sökordet "våldsutsatthet".

    • Informera om vilka andra hjälpinsatser som finns. Flödesschema för stöd och hjälpinsatser.
    • Upplys om de reaktioner som kan uppkomma efter våld och övergrepp. Informera om hur man kan få stöd att hantera dem.
    • Erbjud och försök förmå den våldsutsatta att stanna över natt även om de kroppsliga skadorna inte motiverar detta. Är aktuellt t ex om den våldsutsatta behöver tid att återhämta sig eller om övergreppet inte anmälts till polisen och hemmet inte är en trygg plats att återvända till. Den våldsutsatta behöver lugn och ro för att få distans till sin livssituation och tänka över t ex riskerna för fortsatt våld, hur hon/han ska agera och vilken hjälp hon/han kan behöva.
    • Om den våldsutsatta väljer att gå hem skall en riskbedömning göras.
    • Behov av krisbearbetning kan ha uppkommit även om den våldsutsatta inte visa tecken på akut kris. Motivera till återbesök inom några dagar för kontroll av ev. skador och fortsatt krisbearbetning. Låt henne förstå att hon är välkommen igen.
    • Är det något som hänt nu som gör att den våldsutsatta är mer motiverad att bryta sig ur relationen? Motiverande samtals-frågor (Motivational intervirwing, MI) är en samtalsmetod som används i rådgivning och behandling.
  • Dokumentation

    All dokumentation sker under sökordet våldsutsatthet.

    Avsikten är att omöjliggöra direktåtkomst för patienten och patientens ombud till både sökordet och anteckningarna därunder, så att patienten inte ska exponera informationen i den relation där våld och hot kan före­komma, samt att sjukvårdspersonal inte ska tveka att göra anteckningar om våldsutsatthet. Detta sökord finns i Cosmic i ett flertal mallar samt i Obstetrix under MHV3.

    Det är viktigt att använda rätt diagnoskoder för att underlätta statistikuttag.

    Diagnoskoder

  • Handlingsplan

Utbildningsstöd för personal

Kontakt

  • Samordnare våld i nära relation

    Ingela Widell
    Kurator, LSK Kalmar
    0480 - 811 77

  • Behöver du konsultation?

    Personal kan anonymt konsultera Polisen eller Socialtjänsten om frågor om våldsutsatta, barn eller förövare. Tänk på att inte tala om vem du är eller var du ringer ifrån!

    Du kan även konsultera Kvinnofridslinjen på tfn: 020-50 50 50.

    Stödtelefonen kan även användas av drabbade våldsutsatta och närstående.