Hbtq-relationer

Partnervåld förekommer såväl i samkönade relationer som i transpersoners relationer. Personer som lever i samkönade relationer är ungefär lika utsatta för partnervåld som personer i olikkönade relationer i ett livsperspektiv. Det förekommer tyvärr att våld i samkönade relationer trivialiseras och inte tas på allvar. Det kan till exempel bero på att kvinnor inte uppfattas som möjliga förövare eller föreställningar om att en man borde kunna försvara sig. Dock är det fortfarande vanligast att förövaren är en man.

Det finns inga svenska studier som möjliggör en jämförelse mellan transpersoners utsatthet för partnervåld och den övriga befolkningens utsatthet för våld. Internationella studier om transpersoners utsatthet för partnervåld konstaterar dock att det är mycket utbrett och att våldet ofta har transfobiska motiv. Forskningen är dock överens om att mekanismer bakom våldet inte skiljer sig på något grundläggande sätt beroende på kön eller sexuell läggning, däremot påverkar det omgivande samhällets heteronormativitet våldets mekanismer och vilket stöd hbtq+ -personer kan få

Hbtq+ -personer söker vård i större utsträckning än andra, men har lägre förtroende för vården än befolkningen i stort. Vissa drar sig för att söka vård av rädsla för ett heteronormativt och stigmatiserande bemötande. Personal inom hälso- och sjukvården och tandvården har oftast otillräcklig kunskap kring gruppen hbtq+ och våld i nära relationer. Den heteronormativa synen som generellt genomsyrar bemötandet i vården skapar en otrygghet pga. subtila och ofta omedvetna kommentarer, miner eller frågeställningar vilket kan upplevas som ett osynliggörande och diskriminering.

Bra bemötande och omhändertagande av hbtq+ -personer som blivit utsatta för våld i nära relation kräver att personalen har ett öppet sinne och ett icke-heteronormativt perspektiv.

Våld i samkönade relationer