Våldets uttryck och mekanismer

Våld i nära relationer kan anta många former och blir ofta allvarligare ju längre relationen pågår. Genom ett systematiskt bruk av olika former av våld och hot försöker förövaren kontrollera och utöva makt över den som utsätts för våldet. Våldsutövningen kan liknas vid en process där den som är utsatt i allt högre grad tvingas anpassa sig till en vardag som präglas av våld. Anpassningen leder ofta till isolering och ökat beroende av förövaren. Att det förekommer perioder utan våld gör att det går att bibehålla en förhoppning om att relationen ska förbättras och att övergreppen ska upphöra.

Om våldet fortsätter och blir grövre/mer frekvent kan anpassning och normalisering bli en överlevnadsstrategi. En psykologisk nedbrytningsprocess skapas där den utsattas självkänsla och självförtroende gradvis försämras. Det är inte ovanligt att den som utsätts för våld internaliserar de motiv som förövaren anger för sin misshandel. Internalisering innebär att offret tar över förövarens verklighetsuppfattning. Begränsningen av livsutrymmet och handlingsfriheten sker gradvis och innebär att nätverket av vänner, släkt och bekanta blir allt mindre. Förövarens bild av relationen blir den dominerande.

Normaliseringsprocessen 

Det är den så kallade normaliseringsprocessen som gör att det psykiska och fysiska våldet kan fortgå i förhållandet och även öka i frekvens och omfattning med tiden. I ett kärleksförhållande som är fritt från våld i alla former ses det som normalt att det inte förekommer våld. Men i ett våldsamt förhållande blir våldet ett normalt inslag i förhållandet, och våldsamma handlingar och beteenden blir en del av vardagen.

Normaliseringsprocessen kan delas in i tre faser:

Fas 1: Kontroll
Förövaren börjar kontrollera, kanske genom att kritisera under förespeglingen att hen bara vill sin partners bästa, förövaren ger små "tips" hur partnern ska sköta sitt liv, har synpunkter på vilka partnern pratar med och hur hen klär sig, förövaren är kanske överdrivet hjälpsam med olika saker och kanske skjutsar partnern till och från olika aktiviteter och till och från jobbet. Allt detta kan i början verka som omtänksamhet, kärlek, "gullig" svartsjuka och ett uttryck för hur begåvad och bra förövaren själv är. Förövaren kanske inte vill umgås med partnerns vänner av olika skäl och försvårar för partnern att träffa sina nära och kära. Paret kan alltmer umgås med förövarens släkt och vänner, medan partnern tappar sitt eget sociala liv.

Så trappas våldet upp. Om förövaren inte är fysiskt våldsam kan det verbala våldet vid det här laget bli grövre i form av ständig kritik, crazymaking (verbal misshandel), ignorerande i syfte att bestraffa osv. Det kan också bli så att förövaren slår sin partner för första gången. Detta kan ha föregåtts av knuffar, puttar eller vandalisering av möbler och föremål, som ju också räknas till fysiskt våld. Nu har förövaren på olika sätt tagit kontroll över och skaffat sig makt över sin partner.

Fas 2: Isolering 
Under fas två i normaliseringsprocessen börjar gränserna flyttas fram och suddas ut inom förhållandet. Sådant som inte skulle varit möjligt i början av förhållandet börjar nu upplevas som normalt. Att förövaren slår partnern, eller att hen ständigt kritiserar partnerns vikt och klädsel är saker som skulle ha varit omöjligt för förövaren att göra i början av förhållandet. Partnern hade förmodligen lämnat förövaren om hen betett sig illa alldeles i början av relationen. Nu har gränserna för vad som är okej flyttats. Offret anpassar sig eftersom våldet introducerats så pass långsamt i relationen. Offret anpassar sig även för att undvika att bli utsatt för mer våld, och fokus kan handla om att överleva och undvika det som sker, så gott det går. Nu har offret övertagit förövarens negativa bild av hen och gjort den till sin sanning.

Fas 3: Växling mellan värme och våld 
Även i en våldsam relation finns det stunder som är bra. Förövaren utnyttjar det och kontrollerar sin partner genom att växelvis vara varm och kärleksfull och våldsam och hotfull. När förövaren växlar mellan värme och kärlek och våld och hot skapas förvirring hos partnern. Det är ett effektivt sätt att hålla kvar någon i en relation. I tron att bråken bara är en tillfällig svacka och att partnerns beteende beror på att hen har det svårt just nu och att det nog blir bättre snart. Det är också vanligt att förövaren lägger över ansvaret för våldet på offret genom att säga att det är hens fel att förövaren behöver slå, att förövaren egentligen inte vill slå men att partnerns beteende tvingar fram det.

Till slut är våldet en stor del av förhållandet och vardagen. Gränserna har flyttats och suddats ut. Offret vet inte längre vad som är acceptabelt eller oacceptabelt inom ett kärleksförhållande. Våld är en självklar del inom relationen, och våldet har blivit grövre i takt med att det har normaliserats.

Uppbrottsprocessen

Uppbrottsprocessen är inte en del utan tre delprocesser. Dessa tre är 1) att bryta upp, 2) att bli fri samt 3) att förstå våldet. Det fysiska uppbrottet handlar om att bryta upp och då offret bestämmer sig för att fysiskt lämna förövaren. Att göra sig fri känslomässigt innebär att det emotionella bandet bryts. Att förstå och definiera våldet i relationen innebär att offret kan inse att hen varit misshandlad. Det är inte alltid dessa processer kommer i ovan nämnda ordning. Processerna kan ske parallellt och det är även vanligt att de överlappar varandra.


Det kan vara svårt för omgivningen att förstå varför en stannar i en relation där en utsätts för våld. Flertalet studier har pekat på våldets psykiskt nedbrytande processer. Genom dessa normaliseras våldet och det är vanligt att offret i olika grad tar över förövarens verklighetsuppfattning. Detta kallas internalisering.

Det finns en risk för ökat, värre och tätare våld ju längre man lever i det. Att gå direkt kan bli väldigt farligt. När offret vill bryta med sin partner är riskerna som allra störst. Offrets försök att avsluta förhållandet blir ett allvarligt hot mot förövarens kontroll över offret, vilket kan leda till ökat våld – kanske med dödlig utgång.

Utomståendes möjligheter att påverka processen 

Det sociala nätverket har stor betydelse för personer som lever i våldsamma relationer. Forskning har visat att omgivningen påverkar i hög grad om våldet ska få fortsätta eller om det upphör. När det kommer till utomståendes möjligheter att påverka uppbrottsprocessen är det inte bara vad de gör som är av betydelse utan även när de gör det. Ett ifrågasättande av förövarens beteende kan, vid fel tidpunkt, leda till att den utsatta knyter an ännu mer till denne. Det är också viktigt att som närstående försöka hjälpa offret att bryta isoleringen, liksom att lyssna utan att ha förutfattade meningar. Utomståendes stöd kan vara ovärderligt för att möjliggöra ett slutgiltigt uppbrott, varför kunskap om uppbrottsprocessen och dess olika stadier är av stor vikt för ett korrekt bemötande.

Jämlikhet - Makt och kontroll

En av de mest kända och spridda beskrivningarna om våld i nära relationer är det så kallade Duluth-hjulet eller makt- och kontrollhjulet (baserat på Duluth-modellen, Minnesota). En av de centrala delarna i Duluth-modellen är en beskrivning av beteendet hos förövare som använder våld mot en partner i nära relation, det så kallade makt- och kontrollhjulet. Utgångspunkten för denna beskrivning av våld var intervjuer med över 200 våldsutsatta kvinnor som i början av 1980-talet deltog i studiecirklar organiserade av kvinnojouren i Duluth. Hjulet illustrerar hur fysiskt och sexuellt våld är en del av en större helhet och inte isolerade handlingar eller tillfälliga utbrott av besvikelse och liknande. Det fysiska och sexuella våldet ingår i ett mönster av dominans och förtryck där förövaren skaffar sig makt genom tvång och hot, genom att skrämma, genom att såra hens känslor, genom att isolera sin partner
från vänner och familj, genom att förneka och förminska allvaret i våldet, genom att använda barnen, kontrollera pengar och ekonomi samt inte minst genom föreställningar om vad en "riktig" kvinna respektive man är och bör vara.

Makt- och kontrollhjulet (pdf)

Jämlikhetshjulet (pdf)

Mer information 

Våldets uttryck och mekanismer 

Läs mer om våldets uttryck och mekanismer på NCK:s webbplats